Min bästa vän

Ibland känns allting tungt. Jag ljuger om jag säger att allt är på topp. Självklart är det lättare att säga att allt är bra när man får frågan, hur är det? Hur mkt jag än försöker att se ljusglimtarna så kommer en tung blöt filt och täcker dom. Det blir bättre, det blir det alltid. Men ibland måste man tillåta sig själv att ha det jobbigt, eller? Ingenting känns kul och man får kämpa för varje andetag. Tårarna kommer och apatin blir ett faktum. Jag vill vara positiv men det känns så ytligt. Ja jag har sådana dagar ibland, jag erkänner. Men jag är tacksam att jag kan lägga dom bakom mig oxå. Det dessa dagar som jag är extra tacksam att jag har min livskamrat och bästa vän. Han ser dessa dagar komma och han kan få mig att lägga dom bakom mig. Det är dessa dagar som mitt liv tar en vändning när han öm påminner mig om hans kärlek till mig. "Har jag sagt att jag älskar dig?"

Han har sagt det många gånger förut men det känns alltid lika skönt att få höra det. 

När jag står och hänger tvätt iklädd mjukiskläder (ja jag erkänner) och håret står åt alla håll och så får jag höra dom magiska orden "vad snygg du är". Mitt hjärta smälter och livet kommer tillbaka. Denna vecka går till historien och jag lägger den bakom mig. Tack Clas Lund för att du alltid säger det jag behöver höra just då. Livet blir så mycket enklare när du är i det. Har jag sagt att jag älskar dig? -Stina-




Kommentera här: