Förlåtelse

Idag ramlade poletten ner för mig hur viktigt det är med förlåtelse...visst jag har fattat "lite" tidigare men det var som att ordet "förlåt" hoppade upp och bet tag i mitt hjärta!

Romarna hade ett grymt sätt att avrätta människor (obs ni som är finkänsliga sluta läs!) ett sätt som du säkert känner till är korsfästelsen...grymt nog bara den liksom...
Men det är ett annat sätt som jag vill lägga fram. Det gick till på följande sätt:
Man tog den dödsdömda personen och klädde av honom på överkroppen sen tog man ett naket lik och band fast denne och förseglade med ett romerskt sigill. Om någon skulle bryta detta sigill så var det lika med döden. Alltså tordes ingen hjälpa denne dödsdömde. Romarna sa till denna person: Du är fri men ditt straff är att bära omkring på detta lik!
Efter ett tag börjar liket att ruttna och tränga sig in i skinnet på "den levande" personen vilket gör att den för likförgiftning och dör en plågsam död....

Grymt va!

Vad vill jag säga med detta och vad har det med rubriken "förlåtelse" att göra?
Jo så här ligger det till: när du inte förlåter en person som har gjort dig illa på något sätt så läggs denna person som en börda på ditt sinne. Du etsas samman med personen. Du tittar lite snett på personen varje gång du ser denne och du tänker kanske lite fula tankar på han/hon om det är en allmänt jobbig dag. Nä, det är klart att det inte är så för dig, det är väl bara jag som haft det så? eller? Var ärlig med dig själv!
I bibeln står det att bitterhet är som röta i benen och hur blir man då bitter? Jo man lever med oförlåtelse i livet! Du kanske inte "känner" för att förlåta, men Gud vet att ett stort ok kommer lossna från dina axlar i samma stund som du tar ordet i din mun! "Jag förlåter den och den"... och Han vill att du gör det!
Jag säger inte att du nu ska springa hit och dit och be alla om förlåtelse, eller jo på sätt och vis, men jag menar att du behöver säga förlåt i ditt hjärta inför Gud. (Gud jag förlåter den här personen som våldtog mig, eller trängde sig före mig i bilkön eller mamma som slog mig när jag var liten, killen som trampade på min tå i fika kön, min man som brände maten igår....vad det än må vara!)

Ett litet ord som betyder sååå mycket. Relationer som kan få upprättelse, du kan få ro på insidan av dig! Pröva...

Du behöver inte tyngas ner i onödan, här har du fått en nyckel! Du behöver inte gå och släpa omkring på "lik" du behöver bara säga, "jag förlåter..." och verkligen mena det och bördan du gick omkring och bar på är längre ingen börda.

Gud välsigne dig vem du nu än är som läser detta...

-Stina-