I nöd och lust

Kan kärleken ta slut?
Vi har alla våra helt egna erfarenheter, känsloliv, relationer, värderingar och idéer. Vad som är rätt och funkar i mitt liv kanske inte fungerar för någon annan. Ett misslyckande för mig kanske inte är det i dina ögon. 
För 12,5 år sedan mötte jag en spännande kille. Som ett halvt år senare friade till mig uppe på toppen av Ruotevare för att sedan trä på den andra ringen på mitt finger 10 månader senare. 

I nöd och lust. 
Vad innebär nöd? 
Vad innebär lust?
Å tills döden skiljer oss åt?

Nöd för mig är när vi vandrar genom öknen, vi har det torrt, solen bränner och livet sakta upplevs torka ihop helt. Det är svettigt och varje steg vi tar känns som hundra. Vi lever i en relationsmässig misär där avsaknad av närhet är total.

Lust där emot är ju en härlig känsla och så mycket lättare att handskas med.  Det sägs att lust är förknippad med kroppslig njutning men även intellektuell stimulans. Så den intellektuella stimulansen skapar hos oss en tillfredställelse. Här kan verkligen våra olikheter krascha eller byggas upp. Lust för mig kan skilja sig enormt mot vad som är lust för dig.


Jag är inte lika kär i Clas nu som jag var då för 12,5 år sedan. Vi är olika, vi är varandras motsatser men vi bygger på samma grund och med samma värderingar går vi genom livet tillsammans. Han är min absolut bästa vän och vi har valt att ta oss igenom nöden tillsammans. För oss har hittills det jobbigaste varit den ofrivilliga barnlösheten som å ena sidan varit jobbig å andra sidan är vi enormt tacksamma över att vi får adoptera. Vilket var vår vilja från början. Vi var lite sega att fatta beslutet.
👶🏻👧🏻👧🏻 
I söndags var vår 12:e förlovningsdag och jag ser fram emot många många fler. Inte för att vi minns dem just då de infaller men att titta tillbaka på den dagen då höstvinden ven och nysnön täckte marken. Han med stort H ställer sig på knä framför mig och ser in i mina tårfyllda ögon och ger mig den finaste kärleksförklaring som ingen annan människa någonsin har givit mig. Han visste inte där och då vad han gav sig in i. Ni som känner mig förstår vad jag menar. Trots det står han troget kvar även om han tidigt fick lite gråa hår. 😉 

I nöd och lust har vi följts åt på livets strapatser och nu går vi en ny fas till mötes. 

Jag är kärare än någonsin i min bästa vän tillika äkta make. Tills döden skiljer oss åt när varken lusten eller nöden gör det. 4ever n ever darling! 😘

💕👶🏻👧🏻👧🏻💕
Nu går vi in i en ny fas i livet med spänning och förväntan. 

Nu så är resan bokad

Äntligen! 
Nu är det fixat. Min mor och far bokade om returbiljetterna på sin utlandsresa så de kommer hem tidigare. Far kommer följa med oss från första dagen till den sista! Känns som en stor sten lättade från mina axlar. Vi har ytterligare en famn! 

Vi har även fixat ett större alternativ så det blir trerumslägenhet på lägenhetshotellet. Då får far ett eget sovrum, vi får ett "vardagsrum/lekrum" samt ett sovrum till hela familjen. Det underlättar en hel del att få bo lite större eftersom vi blir där i 6 veckor. 

Avresedatumet närmar sig. Det känns i maggropen. Fjärilarna har fått fnatt. 😉

Nu är vi snart där! 💕👶🏻👧🏻👧🏻💕

Självklart var jag uppe i natt och kollade på blodmånen. Riktigt häftig upplevelse. 04:09 skingrade sig molnen och 04:11 jag fick skåda detta fenomen. 

Efter en lång arbetsdag stupar jag i säng i hotellrummet. 

De e en dag i morrn å. Ja a. 

Älgar i Arvidsjaur. Var bara tvungen. 





Väskan är packad!

Från det jag var liten och vi skulle köra från Jokkmokk ner till släkten i Göteborg började jag alltid packa min väska i god tid. Si så där två till tre månader innan vi skulle åka. 
Jag längtade att få komma ner till västkusten. Få leka på stränderna och klipporna på Rossö. Plocka snäckor med mormor och göra snäcktavlor. Fånga krabbor med musslor i snöre med en klädnypa för att sedan ha krabbrace på klippan. 
Alla dessa sliskiga maneter som vi kastade på varandra. 
Ligga på bryggan och se hur många sjöstjärnor vi kunde hitta. Båtturerna med morfar och mormor då vi fångade plattfisk och makrill. 
Alla otaliga timmar i ur och skur på Liseberg med kusinerna. 
Jag hade mycket att längta efter. Därför var jag så ivrig att få packa min väska. Jag längtade. 

30 år senare packar jag fortfarande väskan i god tid. Då hinner jag fundera vad jag ska ta med, packa om, ta ur, fundera och packa ner igen. 
Ja längtan är minst lika stor som när jag var barn om inte ännu större. Ja, jag har packat väskan för vår livs största resa. Resan till föräldraskapet. Resan till det land långt långt borta där våra tre älskade barn befinner sig just nu. De kommer inom kort få föras samman som syskon och få två föräldrar. De kommer få komma till ett konstigt land med en ny kultur och med många olika människor. De kommer bli invandrare i ett land där gränserna är öppna och de flesta av dess invånare välkomnar människor på flykt. 
Men även ett land full av förakt, fördomar och smygrasister. Mitt älskade Sverige som jag är stolt över. Inte för landet i sig utan för människorna i det. 


Vår längtan är stor men samtidigt är jag livrädd och fundersam över hur vi ska lyckas uppfostra dessa små liv till kloka medborgare i detta land. Vad kommer de få gå igenom? Vad kommer de mötas av i skolan och samhället i stort? 

Jag har en positiv inställning och tänker ofta: hur svårt kan de va? Och rycker på axlarna. Hoppar på nya utmaningar både hit och dit. Men detta kommer bli den största och mest allvarsamma utmaningen i vårt liv. 
Men vi längtar. Vi längtar som om vi inte gör nåt annat. 

Nu har vi barnsäkrat trappen med både grindar och halkskydd. Mysan (katten) gillade det inte. 😂 Det känns skönt att äntligen fått det gjort.

Snart, mycket snart får vi träffa skruttungarna. Det känns redan som att äldsta kommer anknyta till "daddy" fortast och mellersta kommer linda "da da" runt lillfingret. Dessa ögon! 😍

Ha en skön söndag gott folk!

-Stina- 💕👶🏻👧🏻👧🏻💕