En helg utöver det vanliga!
Under första passet på lördagen var det lite stapplande steg från min sida eftersom jag vanligtvis arbetar på ett annat häkte än där jag tjänstgjorde vid detta tillfälle. Jag var på en mer öppen avdelning där de intagna rör sig lite mer fritt och behöver inte vara lika mycket inlåsta som på min ordinarie arbetsplats.
Vi vårdare uppehöll oss i fåtöljerna som är utplacerade i korridoren. Vi gömde oss bakom böcker tills ögonen inte längre orkade fokusera på de små bokstäverna då gick vi över till mer verbal gemenskap. Ju mer man pratar desto mer förstår man den andra personen och hur denna tänker...vilken aha upplevelse va!
(Clas vet att jag kan prata och brukar få säga till mig när pratet övergår till babbel som det lätt kan göra när jag är trött)
Två av mina nya kollegor som jag bekantade mig med var väldigt mycket inne på alternativ medicin och jag fick lära mig en hel del om dessa kinesiska metoder. Vilket jag är lite skeptisk mot.
I vilket fall som helst så satt en av de intagna med oss och deltog i samtalet. Tillskillnad från de andra grabbarna så var denna kille klädd i sina egna kläder. Det fick mig att tänka mer på hur vi kriminalvårdare ser på dessa frihetsberövade människor. Jag försvarar inte de brott som dessa grabbar gör eller deras livsstil men det finns en människa precis som du och jag bakom allt detta.
Har man inte varit bakom ståldörrar och slussar så vet jag att det är svårt att förstå och sätta sig in i hur det är, men tänk dig ett sjukhus med alla dessa sterila korridorer. Tillskillnad från att du kan fritt gå ut och in i dessa sjukhusrum där dörrarna har handtag på bägge sidor så sitter det människor inlåsta bakom dörrar med ett handtag på utsidan. På ett sjukhus finns det också människor bakom dörrarna och dem kanske är fångna i sina sjuka kroppar och helt beroende av andras hjälp. På häktet är de beroende av oss vårdare men kanske fångna i sin livsstil som lett till frihetsberövande och in i en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
På söndagen (igår) satt jag och pratade med en av grabbarna och vi kom in på ämnet droger, vilket är ett av de vanligaste orsakerna till frihetsberövandet. Jag sa till honom att jag kan förstå varför han fortsätter med sin livsstil. Det handlar om pengar. Han kan tjäna några tusen mer på en dag än vad jag kan sliter ihop på en hel månad. Varför ska man då leva ett vanligt Svensson liv för?
Pengar ser till att man känner sig fri för en period och kan göra vad som helst när som helst tills dessa tar slut. Men vad hjälper det i det långa loppet om man inte mår bra på insidan? Om man lever med en sargad själ och inte kan lita på någon. Ett liv där man helt har tappat förtroendet på samhället och rättsystemet.
Vi människor behöver älska varandra och visa varandra respekt, detta säger jag först och främst till mig själv som en påminnelse men även till dig som läser detta.
Jag har en tatuering på min axel som påminner mig om mitt förflutna, minnena kommer vi alltid att få leva med men jag kan välja att bryta med det som varit och välja en ny väg att köra på. Jag kan få något annat att fokusera på i livet än mig själv. Lyft blicken och se att det finns ALLTID den som har haft det värre eller jobbigare än du. Jag vet inte vilken bakgrund du har som läser detta men jag kan säga dig att en sak som du behöver i ditt liv är Gud. Finns inte Gud med på din vandring genom livet går du miste om väldigt mycket. För att få lugn och ro på insidan så behöver du byta inriktning och göra upp med Honom. Gud sände sin son för att du och jag skulle få liv, Jesus dog på korset för dina och mina synder. Jag har gjort upp med Gud om mitt förflutna det behöver du också göra. Låt Gud göra med dig som drejaren gör med lerklumpen, går något snett så börjar han om. Låt Gud få börja om med dig. Du kanske har en trasig uppväxt med alkoholiserade föräldrar eller du kanske blev utnyttjad som barn eller du kanske är mobbad i skolan eller du kanske hade en lugn och trygg uppväxt som mig men det var något som fattades. Vårt liv är inte dömt till att misslyckas på grund av våra omständigheter utan valet är vårt vad vi vill göra med våra liv. Du kan välja att följa dina föräldrars fotspår eller så kan du välja att gå en helt annan väg. Mina föräldrar är inte kristna (vilket jag hoppas och ber om att de en dag ska bli) men jag hade rätt att välja den vägen i alla fall.
Jag lever med min tatuering och med minnena men det jag idag fokuserar på är korset och låter det påminna mig om vad Jesus en gång gjorde för mig. Han öppnade vägen till Gud, "Jag är vägen, sanningen och livet och ingen kommer till Fadern utom genom mig" säger han. Låt korset påminna dig om detta. Du är älskad! Du behövs! Du är bekräftad för den du är av Gud! Detta hjälpte mig att kunna älska mig själv, inte på ett egoistiskt sätt utan genom den kärlek Gud har visat mig. Självkänslan stärktes och det dåliga självförtroendet jag hade (vilket inte syntes) vände om och jag fick en helt annan syn på mig själv än tidigare. Jag blev inte perfekt på något sätt men jag fick en harmoni inom mig som ingen kan ta ifrån mig och glädjen på insidan spritter i kroppen.
En av grabbarna tittade på mig med sina slitna ögon, hans ärr i ansiktet avslöjar det hårda liv han levt.
Du är frälst va? Frågade han med sin knarrande stämma som avslöjar att det är droger som ligger bakom det hårda liv han levt. Japp, sa jag med en hurtig ton. Jag märkte det sa han, du strålar!
Mitt hjärta gjorde en frivolt. Jag kände en sådan brottslig glädje inombords. Det märks, tänkte jag för mig själv. Tack Jesus att du vill använda mig i detta sammanhang och låta din kärlek lysa genom mig. Halleluja!
Gud välsigne dig!
-Stina-