Barnlös men inte hopplös

Just nu ser vi barn överallt. Oj vad vi längtar. 

Vi har nu varit i adoptionsprocessen sedan 2008. Vi förstår med denna erfarenhet att folk ger upp efter vägen. Det är en krokig väg till vårt mål. Längtan blir allt större och känslorna har åkt berg-och-dalbana. Men det rör på sig och vi närmar oss att bli tre sakta men säkert. 
Vi har fått ja från CSS att vi får skicka in vår ansökan till dem. En sten föll från våra ryggsäckar. 
Nu ska vi färdigställa vår fotobok, skriva ansökan och få en Notarius Publicus att stämpla alla dokument. Sen börjar väntan på det ofattbara telefonsamtalet, att vi fått ett barn.

I skrivande stund befinner vi oss på Gran Kanaria. Vi har fått maila de bilder vi hade i mobilerna till Barnens Vänner då CSS begärde det. 
En ny bekantskap här på GK från Jokkmokk kom med en intressant tanke under en härlig promenad ang de pengar vi måste få fram. Om vi ställer oss på stranden i Maspalomas och frågar efter 10Euro så behövs det bara 2000 personer (vilket det fanns efter strandpromenaden) som ger det för att vi ska täcka hela adoptionen. 
Om vi sen öppnar ett konto där folk kan sätta in pengar så kan vi även hjälpa andra familjer med bla organisationskostnaderna. Törs vi göra detta? Vad tror ni där ute? 

Imorgon åker vi hem till Norrbotten igen. Lämnar kvar mor och far här på ön i några veckor till. Sedan kommer dem hem i april. 

Ha en trevlig helg! 
-Stina-




Kommentera här: